En teori om varför vi måste spela Farmville

Jag jobbar som lärare åt elever med "särskilda behov". Att jag tror att alla människor, även lärare, har "särskilda behov" är en annan diskussion. Jag och en kollega sitter fast i Farmville och Café World. Inte vuxet, inte moget. Varför? undrar vi. Och är det verkligen bra?
Eftersom vi ständigt måste vara uppmärksamma på andras behov, vara extremt konkreta och välorgansierade, fyrkantiga och flexibla på samma gång, mentalt närvarande, vänliga, empatiska och uppmuntrande samtidigt som vi måste peka med hela handen, styra upp och sätta gränser så blir det ett övertryck i hjärnan.
Den i sin tur kräver att få sortera och placera alla dagens intryck i rätt fack så att vi inte blir vansinniga. Om hjärnan får tid, lugn och ro så funkar det.
Problemet är att den tiden finns inte, eftersom vi är pendlare och måste köra bil, handla mat, städa, tvätta etc så att vi funkar nästa dag igen. För min del har Farmville och co blivit en "snabbfix", jag kopplar bort allt och hjärnan får vila. Jag inbillar mig att jag hjälper det undermedvetna på traven, det får vara ifred medan jag spelar. Jag kanske gillar FV för att jag är från en bondsläkt, jag vet inte, men jag tycker det känns fredligt, lugnt och naturligt att plöja, så och mjölka kor. Även om det är på låtsas.
Jag gillar färgerna, rutorna och att se att det växer (snart kommer män i vita rockar och släpar bort mig...;).
Det sägs att vi slutar leka när vi är i 12-årsåldern, sen går allt ut på att bete sig ordentligt. För många människor måste förmågan att leka läras in igen , det är något skamfyllt och förbjudet att inte göra konkret nytta. Med FV kan jag "leka" och ta paus från oron och prestationsångesten.
Och just nu i livet är det det enda sociala jag orkar med, och det är ju tragiskt i sig, men livet är praktiskt till sin natur och eftersom de jag skulle ha umgåtts med, i den bästa av världar, också har omöjliga livspussel så är FV och FB ett sätt att hålla kontakt iallafall! Jag ser ju baksidorna, jag ser det knäppa i att vuxna medelålders sitter framför datorn och plöjer låtsasåkrar medan livet går förbi utanför dörren. Det ÄR sjukt. Men det är roligare än att glo på TV och vara passiv, nu är man iallafall lite aktiv och medskapande. Som lärare kan man ju inte gå på krogen mitt i veckan som kompisar med vanliga jobb kan, och bara där är man utesluten ur en gemenskap.
Men the bottomline is, att jag tror det är bra för oss som pedagoger att få flippa ur för att hålla oss mentalt friska.
Så jag tror att det är bra. Eller också är jag i fönekelse och spelberoende och vill bara hitta argument för att få fortsätta spela...