Rädda Slussen

Jaha, då har jag gått med i ännu en Facebook-grupp.
En som vill rädda Slussen från att gå samma öde till mötes som Gamla Klara.
Jag minns min morfars veklagan över Hjalmar Mehr och rivningsraseriet.
Han berättade för mig hur det hade sett ut, jag var fem år och förstod bara att något hemskt hade hänt. Något som inte kunde göras ogjort.
Jag höll honom i handen, han rökte pipa och hade brun basker och vi promenerade mycket.
När jag tjugo år senare hörde en föreläsning om stadsplanering och frågan om nytt och gammalt, ville jag gärna välja sida.
Jag ville välja, ville förstå att allt kan inte sparas, varje tid vill sätta sin prägel, allt som är fast förflyktigas.
Ville tycka att det var i sin ordning att riva Gamla Klara.
Även om det som kom dit istället är fult och sterilt.
Nu kämpar jag med Slussen.
Den ruttnar, klarar inte trafiken, tappar bitar av betong. Bussarna fick inte åka häromsommaren.
Jag läser förslagen och tittar på bilder och försöker tycka att det nog blir bra.
Men. Jag vill att den ska se ut som den gör.
Det borde gå att fixa.
Annars kommer det att vara jag som går med basker och pipa och berättar för den yngre generationen om hur fint det var att promenera över Slussen.
Med ett stänk av oläkbar sorg i rösten.

Ännu en dag

som inte kommer åter.
Jag är full av såna gamla klyschor, talesätt och aforismer. Det ligger i släkten, på båda genstammarna.
Idag stod de som spön i backen, de onödiga orden som man inte behöver uttala för det är så uppenbart:
- O nu är det äntligen vår!
- O vad härligt att solen skiner!
- Åh vad varmt det är!
- Titta snön smälter!
Jag tror jag slagit personligt rekord i sådana yttranden idag. Jag kanske håller på att bli en riktig stockholmare ändå.
Jag pratar fast det inte behövs. Pladdrar på om allt och inget, för att det inte ska bli tyst. Eller för att... vaddå?
Varför pratas det så mycket i onödan? Ja, jag ser att solen skiner. Känner det till och med. Ja, jag ser att bussen kommer. Den var sen ja. Märker vi med. Och de kör som idioter, alla. Jo. Ja.
Och ja det är jobbigt med allt grus som ligger på gatorna nu, för att inte tala om trottoarerna. Och min gata förstår ni, är alldeles uppgrävd! Nya avloppsrör på hela Bergsundsstrand! Herregud, det kommer att vara grusigt och lerigt hela våren! Och fult!
Och nu pratar jag om vanliga samtal, såna som sker mellan två eller fler människor på riktigt. Inte ensamma till synes pratande för sig själva med mobil och öronsnäcka.
Nej, bara det här outhärdliga nervösa tjattret om hur allt är, ser ut och låter och som man ju ser, hör och upplever utan hjälp av omtänksamma medmänniskor. Utsikten från Västerbron ska upplevas, inte pratas sönder!
Tycker jag. I all ödmjukhet.

Forza Bajen

Det ringer på mobilen. En överfriskad vän i andra ändan försöker förmedla ett budskap.
Jag hör hur han kämpar med att få läpparna och tungan att lyda och jag blir full i skratt.
- Har du varit ute och firat SM-guldet?
- Vaddå för guld? Vem då?
- Bajen har spelat bandy i dag och det gick bra.
- Va ha jaaaaha!
Jag som trodde att det var dagens samtalsämne.
Det finns andra, som lever andra liv, har andra intressen. Andra anledningar att vara packade en söndag. För min del är det otänkbart, läreriet skulle haverera.
Det är förbannat trist.
Läreri är det osexigaste yrke som finns.
Inga avsteg från veckoschemat, då pajar allt. Och det vill inte säga lite, det vet ärade kollegor.
SM-guld får man fira på lördagar, även om det blir en vecka senare.
Söndag är jobb- och ångestdag, måndag till fredag är det tokrally och fredag kväll
ligger man som ett krucifix som måste sondmatas.
Så det finns bara lördagar.
Överge inte din lärar-kompis. Han eller hon behöver dig och tycker om dig, men kan endast existera i den vanliga världen på lördagar...

För fet för ett fcuk

Svullos (salig i åminnelse) gamla slagdänga ringer ofta i huvudet och jag gnolar med.
Det är nämligen så det är.
Jag har blivit så fet av all bilkörning, och det är så trögt att försöka gå ner.
Det är jobbigt att bära omkring på 20 kilo för mycket, knäna viker sig nästan.
Att gå uppför backen till mataffären kräver lång mental förberedelse.
Men det är ju bara att göra.
Värre är det att ens tänka tanken att börja flirta eller söka kärlek.
Jag känner mig så grymt oattraktiv så jag har lagt ner allt det där.
Kontaktannons?
Ja kanske: småfet utbränd lärare halvvägs till 90 söker
... ja vad?
En snygg, rik man med stort hjärta och väldigt mycket humor.
Ho ho?

Mer att göra

Jag har varit på kurs om hur man gör en kurs.
Det var roligt, jag träffade kompisar från förr
och anmälde mig som bloggare på något som inte finns än.
Jag berättar mer sen.
Så nu har jag ännu mer att göra, jag som ska försöka tagga ner
och inte röra till allt så förbannat.
Det var skönt när det var OS, då fanns en vit rytm i vardagen
och jag slapp bekymra mig över melodifestivaler och nyheter.
Men nu måste man ju säga något om det, och jag gillade Salem
Al Fakir bäst. Han var den enda som både lät bra och såg okonstlad ut.
Resten... mja, jag är skeptisk, som doktor Dengroth skulle ha sag.
Hette han så förresten?

Surdeg och film i Hor*n

Nu har vi surdegsshop här i vår ände av ön, äntligen!
Jag slipper lära mig baka och ha konstiga degar i kylen.
Dessutom har jag varit på TEMPO festivalen och sett så många
bra dokumentärfilmer i rad att jag är helt förstummad.
Jag ska inte nämna någon, utom "Näsan och Jag" (Me and my Nose som den heter på utrikiska).
Se den om ni har möjlighet.

Inte utan mitt kaffe

2010:65

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab

Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.

Inte utan mitt kaffe

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab

Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.

En teori om varför vi måste spela Farmville

Jag jobbar som lärare åt elever med "särskilda behov". Att jag tror att alla människor, även lärare, har "särskilda behov" är en annan diskussion. Jag och en kollega sitter fast i Farmville och Café World. Inte vuxet, inte moget. Varför? undrar vi. Och är det verkligen bra?
Eftersom vi ständigt måste vara uppmärksamma på andras behov, vara extremt konkreta och välorgansierade, fyrkantiga och flexibla på samma gång, mentalt närvarande, vänliga, empatiska och uppmuntrande samtidigt som vi måste peka med hela handen, styra upp och sätta gränser så blir det ett övertryck i hjärnan.
Den i sin tur kräver att få sortera och placera alla dagens intryck i rätt fack så att vi inte blir vansinniga. Om hjärnan får tid, lugn och ro så funkar det.
Problemet är att den tiden finns inte, eftersom vi är pendlare och måste köra bil, handla mat, städa, tvätta etc så att vi funkar nästa dag igen. För min del har Farmville och co blivit en "snabbfix", jag kopplar bort allt och hjärnan får vila. Jag inbillar mig att jag hjälper det undermedvetna på traven, det får vara ifred medan jag spelar. Jag kanske gillar FV för att jag är från en bondsläkt, jag vet inte, men jag tycker det känns fredligt, lugnt och naturligt att plöja, så och mjölka kor. Även om det är på låtsas.
Jag gillar färgerna, rutorna och att se att det växer (snart kommer män i vita rockar och släpar bort mig...;).
Det sägs att vi slutar leka när vi är i 12-årsåldern, sen går allt ut på att bete sig ordentligt. För många människor måste förmågan att leka läras in igen , det är något skamfyllt och förbjudet att inte göra konkret nytta. Med FV kan jag "leka" och ta paus från oron och prestationsångesten.
Och just nu i livet är det det enda sociala jag orkar med, och det är ju tragiskt i sig, men livet är praktiskt till sin natur och eftersom de jag skulle ha umgåtts med, i den bästa av världar, också har omöjliga livspussel så är FV och FB ett sätt att hålla kontakt iallafall! Jag ser ju baksidorna, jag ser det knäppa i att vuxna medelålders sitter framför datorn och plöjer låtsasåkrar medan livet går förbi utanför dörren. Det ÄR sjukt. Men det är roligare än att glo på TV och vara passiv, nu är man iallafall lite aktiv och medskapande. Som lärare kan man ju inte gå på krogen mitt i veckan som kompisar med vanliga jobb kan, och bara där är man utesluten ur en gemenskap.
Men the bottomline is, att jag tror det är bra för oss som pedagoger att få flippa ur för att hålla oss mentalt friska.
Så jag tror att det är bra. Eller också är jag i fönekelse och spelberoende och vill bara hitta argument för att få fortsätta spela...