Rädda Slussen

Jaha, då har jag gått med i ännu en Facebook-grupp.
En som vill rädda Slussen från att gå samma öde till mötes som Gamla Klara.
Jag minns min morfars veklagan över Hjalmar Mehr och rivningsraseriet.
Han berättade för mig hur det hade sett ut, jag var fem år och förstod bara att något hemskt hade hänt. Något som inte kunde göras ogjort.
Jag höll honom i handen, han rökte pipa och hade brun basker och vi promenerade mycket.
När jag tjugo år senare hörde en föreläsning om stadsplanering och frågan om nytt och gammalt, ville jag gärna välja sida.
Jag ville välja, ville förstå att allt kan inte sparas, varje tid vill sätta sin prägel, allt som är fast förflyktigas.
Ville tycka att det var i sin ordning att riva Gamla Klara.
Även om det som kom dit istället är fult och sterilt.
Nu kämpar jag med Slussen.
Den ruttnar, klarar inte trafiken, tappar bitar av betong. Bussarna fick inte åka häromsommaren.
Jag läser förslagen och tittar på bilder och försöker tycka att det nog blir bra.
Men. Jag vill att den ska se ut som den gör.
Det borde gå att fixa.
Annars kommer det att vara jag som går med basker och pipa och berättar för den yngre generationen om hur fint det var att promenera över Slussen.
Med ett stänk av oläkbar sorg i rösten.