söndag 3 juli 2011

Katten på sjukhuset del 3


Katten med arton liv låg som en sköldpadda och kravlade under soffan klockan sex i morse. Han kom ingenstans. Bakkroppen var helt ur funktion. Eftersom vi varit med om detta en gång tidigare, senast i februari, tog jag det lugnt och gav honom hans mediciner som vanligt. Därpå tvångsmatade jag honom med några tuggor mjukmat, sen åt han själv en god del av portionen. Jag släppte ner honom på golvet igen och han gick lite bättre, men vinglade och fastnade mellan två väskor. Jag tog upp honom igen och tvångsgav vatten. Sen ringde jag Bagarmossen, vårt stamsjukhus. Jag ville inte åka in, det är söndag och bara att komma dit kostar 1800kr, sen tillkommer allt det de gör, prover och röntgen och sådant. Men sjuksköterskan tyckte inte vi skulle vänta till måndag utan komma direkt. Tårarna rann på mig, jag var säker på att det var dags. Jag får inte hem honom igen. Men jag morskade upp mig för att inte skrämma kissen och lade in honom i transportburen, han protesterade inte det minsta. Som om han fattade att vi skulle till doktorn och att det är kul. Jag försökte göra mitt sinne blankt och inte förvänta mig något. Jag hade räknat pengar innan också, jag hade 1650kr. Det fattades 150 så jag ringde och väckte mamma klockan åtta. Hon lovade hjälpa till. Katten är ju inte försäkrad längre eftersom han är för gammal, 10 år, och har diabetes. Så det är bara att slanta upp och hoppas att det räcker. Jag tror jag förstår hur föräldrar i länder som till exempel USA har det när de har sjuka barn och ingen försäkring. man gör vad som helst. Säljer huset, har tre jobb, överskrider alla krediter med råge. Så gör jag. Fast det är en katt. Det är den tredje juli och jag har inte till mjölk den här månaden. Allt är slut. Men katten kom med hem. Det känns som om det är det viktigaste, det andra löser sig. Jag är helt slut nu. Tre djursjukhusbesök på tre veckor. Varje gång tänker jag mig in i avlivningsögonblicket och känner oöverkomlig, overklig sorg. Men idag behövde jag inte uppleva det. Nu ska vi sova en stund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar